fstart

redan i yngre dagar drömde jag om att få famil, ,typ familjeliv med volvo, villa och fru och vovve, nu har man bara en volvo.

 

Många gånger hör man "kärleken kommer när du minst anar det" eller "det finns en för alla"

det har man hört i ett antal år nu ...

tycker jag hjälper till på traven med att lägga ut en kontaktannons, är aktiv på sociala biten, med vänner och dyligt. men ikke.

Känns som det vilar en förbannelse över mig att jag kommer vara singel och ensam resten av mitt liv.. :/

många tycker jag är go, perfekt, snäll, söt osv .. det är väl kul att höra sånt och det värmer om hjärtat men, 'ändå fattas det nåt ...

idag känns det inget kul, man lägger sig ensam om kvällarna, man vaknar ensam, man vill ha nån som man kan hålla om,

Mitt drömliv är ju att ha familj, små kottar som springer runt, en fru och en vovve med,

men istället så sitter man här, försökt och dejta men verkar som bara jg är intresserad,

jag vet att jag inte är nån perfekt kille men jag gör så gott jag kan... jag är den jag är..